Wictor Eldervik

Artikel för www.silverplaten.se.


Med en bakgrund som professionell svetsare, använder Wictor Eldervik sina färdigheter till att sätta ihop lapptäcken av minnen. Det repetitiva arbetet ger honom tid att tänka, drömma sig bort och komma ihåg hur det en gång var.

Uppvuxen som barn på landet där hans farfar arbetade som bilmekaniker sprang Wiktor i verkstaden och fick metallen i blodet. På gymnasiet gick han en yrkesförberedande utbildning till plåtslagare, men bytte snart till svetsning.

Porträtt av Wictor Eldervik för Silverplåten. Foto: Christian Habetzeder.

Efter ett par år som industriell svetsare ville han komma vidare och av en slump hittade han till HDK-Valand Campus Stenebys metallutbildning i Dals Långed. Efter inrådan gick han först en förberedande konstnärlig utbildning på Steneby folkhögskola för att sedan påbörja utbildningen i metallgestaltning.

Wictor är uppvuxen i Skåne och Lund men har utvecklat en djup kärlek till den bergiga terrängen och skogarna runt Dals Långed. Långa promenader i skogarna med sin partner ger både vila och inspiration. En lite romantisk bild av lugnet av att vara isolerad som konstnär, säger han sig ha.

Musiken

Wictor Eldervikhar intresserat sig för ljud så länge han kan minnas. Musiken är och har varit ständigt närvarande när han arbetar, som flykt, sällskap och inspiration.

Här återkommer Wiktor gärna till sin uppväxt och beskriver hur hans farfar var mycket duktig på att spela dragspel. Verkstan låg i bottenvåningen, men det var i musikrummet på övervåningen som Wictor kunde drömma sig bort.

 

 

Under de förberedande åren på Steneby omfamnade han det och inkluderade musiken i sitt skapande, men det är först de senaste åren som han vågat sig på att skapa egna ljud.

Det började med ljud till filmer för digitala presentationer under tiden då Coronarestriktionerna rådde. Väl tillbaka i verkstaden funderade Wiktor vidare på hur de han skapade skulle kunna kombineras med ljud. Han skapade ett objekt och sedan försökte han skapa det ljud han såg i objektet vilket ledde till någon form av dialog.

För ett par år sedan började Wictor spela dragspel och synt. Han experimenterade med olika ljud och hur de skulle kunna inkluderas i de objekt han skapade i metall.

Wiktor tog därefter steget till att skapa objekt som också skapade ljud. Det blev stränginstrument, gong-gongar, sångskålar och blåsinstrument. Och det var just blåsinstrumenten Wictor fastnade mest för. Och med ocarina, säckpipa och till slut dragspel återkommer Wictor till musiken från sin farfar. I farten lärde han sig att spela dragspel också.

Numera är musiken och ljuden en väsentlig del i Wiktors skapande. Musiken ger ytterligare en dimension till de fysiska objekten, fortsätter han.

Vad Wictor gör med silverplåten

När Wictor fick silverplåten i sin hand var det första gången han skulle arbeta med silver över huvud taget. Koppar och mässing hade han arbetat med tidigare, men inte silver.

Wictor såg det som en stor utmaning och med lite skräckblandad förtjusning gav han sig in i arbetet. Även om det är ett dyrt och fint material utgick Wictor från sina egna erfarenheter och kunskaper och närmade sig arbetet som att det vore vilken plåt som helst.

Att jobba i ett material som silver på ett okonventionellt sätt leder till en annan form av estetik. Bytet av material beskriver Wictor som otroligt svårjobbat för att vara så lättjobbat. Det är lätt att löda det snyggt, men att få till ett ruffare uttryck i lödningen kan vara oerhört svårt.

 

 

När Wictor själv ska beskriva instrumentet beskriver han det först som ett dragspel. Eller ett klumpigt men vackert objekt som kan upplevas lika ovärderligt som ett barndomsminne, utvecklar han det sedan.

Instrumentet Wictor bygger består av ett lappverk av plåtar och han vill att varje sammanfogning ska synas, men inte nödvändigtvis kännas. En anpassning av lödteknik och byte av lod till Solskenslod, som innehåller en högre halt koppar, visade sig vara nyckeln till att få det uttryck han sökte.

Hur ljudbilden kommer att förändras av materialet väntar Wictor otåligt på att få höra. Men utifrån de tester han har gjort så tror Wictor att klangen kommer bli renare och mer dominant.

Materialbaserad konstnär

Jag förhåller mig till begreppet, men jag bryr mig egentligen inte om det, säger Wictor när korpus kommer på tal. Hans närmande till materialet vill han egentligen inte sätta någon etikett på, och det är ingenting han närmare reflekterar över.

Med sin bakgrund i industrin där effektivitetssökande i produktion är det som gäller, känner han sig lite främmande för begreppet hantverk. Vilket mest kanske beror på kulturella skillnader mellan olika arbetsplatser.

 

 

Hantverk är samtidigt en viktigt för att kunna berätta om konstnärskapet och det arbete han gör. Och idag benämner sig Wictor som materialbaserad konstnär, som med sin romantiska livsåskådning vill ge fantasin möjlighet att blomstra.

Med sitt projekt Sound-object hoppas han förflytta betraktaren till en sinnesstämning av lyssnande. Där de kan uppleva nyfikenhet och fråga sig vad ett objekt kan vara.

HDK i Steneby

Det bästa med utbildningen, på HDK-Valand Campus Stenebys, tycker Wictor är den konstnärliga frihet och öppenhet som finns men med begränsningen att materialet är metall.

Wictor har fått arbeta med Silverplåten inom ramen för skolan. Silverplåten passade väldigt väl in i och kunde integreras i den personliga studieplanen, och kommer att bli en del i Wictors examensarbete.

På frågan hur han nu ser tillbaka på sin tid inom industriell tillverkning svarar Wictor att han numera upptäcker sig finna en skönhet i den industriella produktionen som han inte såg tidigare. Han säger också att han börjat lyfta in en viss industriell estetik i sina konstnärliga arbeten.

Erfarenheten från rent industriell och repetitiv produktion, där allt handlar om funktion och ekonomi, och det konstnärliga uttrycket är ringa, har utvecklat en erfarenhet av materialet metall som idag är en ovärderlig tillgång i Wictors konstnärliga arbete. Det har på sätt och vis vässat hans sinnen.

Wictor säger att erfarenheten av att arbeta med silver har gett ett nytt perspektiv och kunskap till arbetet med stål, koppar och mässing. Den begränsade mängden material som Wictor hade, tvingade honom till mer medvetna beslut och att vässa sina förmågor på ett sätt som han inte tidigare varit tvungen till. Kunskaper som han har med sig i sitt fortsatta arbete.

Förtjusningen över att arbeta med silver är svår att dölja. Wictor blir bara lite sorgsen över vetskapen att han inte har obegränsat med silver till sitt förfogande.

Framtiden är för Wictor ett litet torp i skogen med en stor lada där verkstaden ligger. Drömmen är att kunna leva på sitt skapande. Och det färdiga instrumentet – det hoppas han hittar ett hem någonstans, även om han själv utvecklat en så speciell relation till det.

Om Silverplåten

Ulf Gillberg – Lennart Agerberg Stiftelse är initiativtagare till stipendiet Silverplåten, skapat för att främja korpus och silversmide. Stiftelsen, som grundades 2020, har som ändamål är att främja inköp av företrädesvis nutida silverföremål av svenska och utländska smeder till Nationalmuseums samlingar, och att göra detta i samarbete med föreningen Nationalmusei Vänner.

En gemensam utställning med stipendiaternas arbeten är planerad att öppnas på Nationalmuseum under september 2022.


Kort om Wictor Eldervik …

  • Wictor Eldervik, född 1994, från Lund men bor numera i Dals Långed.
  • Bästa korpusarbetet? Dragspelet.
  • Vad är inspiration för dig? Att vara medveten i stunden och iaktta omgivningen.
  • Vad är nästa projekt? Vidareutveckla ljud och instrumenten. Utveckla dragspelet. Påverka ljudet med formen på instrumentet.

Wictor Eldervik kan du hitta på Instagram @wictoreldervik_art. Du kan få kontakt med honom med e-post på wictoreldervik@gmail.com.


Text och bild av Christian Habetzeder.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.