Simon Hallman

Artikel för www.silverplaten.se.


Simon Hallman, en av Silverplåtens stipendiater, bjuder på riktigt starkt mörkrostat kaffe då jag intervjuar honom. Han är från Valvträsk i Norrbottens län och studerar just nu metall och silversmide på Leksands folkhögskola.

I juli 2021 fick Simon reda på att han var utvald till att vara en av Silverplåtens stipendiater. Men det var först i augusti, när han kom tillbaka till utbildningen i Leksand, som han fick själva silverplåten i sin hand. Simons första reaktion var att känna sig rädd och glad samtidigt. Det var ett stort ansvar som det inte gick att tacka nej till.

Det var perfektionisten i Simon som gjorde att han kände sig rädd för uppdraget. Han beskriver det lite kortfattat som att ”man vill ju inte misslyckas”.

Det har blivit många skisser med olika varianter på kannor, och den slutgiltiga lösningen är inte riktigt bestämd ännu. Men Simon säger med tillförsikt att de slutgiltiga proportionerna kommer att falla på plats under arbetets gång.

 

 

Simon beräknar att det praktiska arbetet totalt kommer att ta en månad, varav silverkannan drygt hälften av tiden. En ovärderlig hjälp är den djupa kunskap och erfarenhet som Simons lärare Klara Eriksson och Mats Eskils har. De finns alltid nära till hands med goda råd och uppmuntran vilket är särskilt viktigt då Simon inte tidigare haft möjlighet att arbeta med så stora dimensioner i silver.

Det lyser i verkstan

På Leksands folkhögskola säger Simon sig ha fått stora möjligheter att utvecklas. Med egna ortsbänkar och tillgång till verkstaden 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan, är möjligheterna oändliga. Och det märks verkligen när jag besöker skolan. Lyset i verkstäderna är tänt långt in på natten.

Kannan beskriver Simon som en insektsinspirerad teknologisk varelse. Lite hotfull men också samtidigt lite gullig. Själva kannan, som helt kommer att bestå av silver, är formad likt en puppa och kommer inte gå att ställa ner utan det tillhörande stativet. Simon leker också med tanken att inkludera några stenar i kannan.

Stativet kommer att vara råare och mer insektsliknande, i huvudsak tillverkat i brons och koppar. Till skillnad från kannan så kommer stativet inte vara polerat.

 

 

Science fiction och natur

Just kontrasten i mötet mellan det formmässigt mjuka och det teknologiskt hårda är det som intresserar Simon mest. Det fria skulpturala uttrycket är ett återkommande tema i hans formspråk och har på sätt och vis utvecklats till hans egen stil. Kombinerat med en jakt på perfektion skapar han helt egna världar. Att arbeta med klassiska bruksföremål intresserar honom inte lika mycket.

På frågan om vad som inspirerar honom säger Simon att det kommer inifrån honom själv, men om han måste peka ut specifika inspirationskällor är det science fiction och naturen.

I Valvträsk nio mil norr om Luleå, i en liten by med 13 invånare, har Simon lugnet och naturen direkt utanför dörren. Just lugnet och möjligheten att kunna höra sin egen inre röst är viktigt för Simons skapande.

Att finna lugnet och höra sin inre röst har varit en stor utmaning som boende på en folkhögskola, särskilt i Corona-tider. Under två år har skolan organiserats om så att alla elever i en kurs bor och äter tillsammans isolerat från andra kurser, för att på så sätt minska eventuell smittspridning.

Eget formspråk

Även om Simon Hallman har ett väldigt utvecklat och eget formspråk tycker han att utbytet med andra elever är viktigt och har varit till stor nytta. Erfarenheter och tekniska lösningar utbytes och inspirerar till nya arbeten.

Simon har lång och bred erfarenhet av hantverk. Han beskriver det som att hantverk alltid varit en del av livet. Han har en egen verkstad hemma i Valvträsk. Simons mamma är konstnär och hans pappa är vapensmed, så konst och hantverk har ständigt funnits vid hans sida. Järn, trä och tenn är material som han tidigare arbetat i, men så sökte han sig till Leksands folkhögskola för att få jobba med silver.

Redan innan Simon började arbeta på själva silverplåten gjorde han varianter i tombak, en mässingslegering med hög andel koppar. Är det något Simon ångrar lite så är det att han inte började arbeta med silverplåten tidigare.

Arbeta i äkta material

Simon tycker det är stor skillnad att arbeta i äkta silver i stället för tombak. Simon beskriver det som att silver rör sig mer än tombak när han bearbetar det. Den tolerans som tombak har vid upphettning och nedkylning saknas hos silver där glödgning och nedkylning är mycket känsligare. Allt är dessutom dyrare med silver lägger han till med ett leende.

När Simon äntligen satte i gång och arbetade med den riktiga silverplåten visade det sig att den var felvalsad och sprack. Något som sällan händer, men formen innebar stora materialförskjutningar och påfrestningarna fick till slut kannan att spricka. Efter en veckas arbete med plåten fick Simon skicka tillbaka allt för att sedan starta om med en ny plåt.

Att få stipendiet Silverplåten har haft stor betydelse för hur Simon ser på sig själv. Att få möjlighet att arbeta i stor skala på detta sätt har gett en erfarenhet som tidigare inte varit möjlig för Simon.

Allt hantverk är konst säger Simon, men det man kallar konst idag är fortfarande också något annat. Det är upp till var och en vad man tycker konst är.

 

Bordssvarv som är handbyggd av Simon Hallman själv.

 

Simon Hallman och svarven

Det går inte att prata med Simon om hantverk och konstnärskap utan att prata om svarven. För på arbetsbordet står en svarv han själv tillverkat – från skrotdelar. Med svarven skapar Simon alla de små svarvade detaljer som finns i hans arbeten. Motorn kommer från en större symaskin men alla andra detaljer kommer från rent metallskrot. Svarven är, precis som Simons övriga arbeten, av yppersta kvalitet och samtidigt vacker.

Idag betraktar sig Simon mer som konstnär än hantverkare. Han vill gestalta ett personligt uttryck mer än en funktion, utan att vara bunden av ett specifikt materialområde. Drömmen är att kunna försörja sig på den konst han skapar. Kanske blir det konsthögskola så småningom.

Om Silverplåten

Ulf Gillberg – Lennart Agerbergs Stiftelse är initiativtagare till stipendiet Silverplåten, skapat för att främja korpus och silversmide. Stiftelsen, som grundades 2020, har som ändamål är att främja inköp av företrädesvis nutida silverföremål av svenska och utländska smeder till Nationalmuseums samlingar, och att göra detta i samarbete med föreningen Nationalmusei Vänner.

En gemensam utställning med stipendiaternas arbeten är planerad att öppnas på Nationalmuseum under september 2022.


Kort om Simon Hallman …

  • Simon Hallman, född 1984, från Valvträsk men tillfälligt i Leksand på Leksands folkhögskola.
  • Bästa korpusarbetet? Jag har sett många skickliga arbeten från Japan. Fantasifullt och otroligt skickligt hantverk.
  • Vad är inspiration för dig? Jag får min inspiration från science fiction och att vara ute i naturen.
  • Vad är nästa projekt? Så mycket att välja på. Jag har en stor skissbok med kommande arbeten, men det kommer att bli någonting mindre!

Simon Hallman kan du hitta på Instagram @dr.svampenstein, eller på FaceBook simon.hallman.5.


Text och bild av Christian Habetzeder.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.